Fyrarna på Visingsö
På såväl norra som södra udden av Visingsö finns det en fyr. Desutom finns det en fyr i hamnens inlopp. På södra delen av ön finns resterna av en flygfyr från 1930- talet.
Anledningen till
att sjöfyrarna byggdes var naturligtvis att för sjöfarare märka
ut norra resp södra delarna av Visingsö. Båda fyrarna byggdes år
1900 vid en tid då Vätternsjöfarten var viktig och turistsjöfarten
i vardande. Båda ombyggdes 1989 då det ursprungliga AGA-ljuset
ersattes med nuvarande linssystem med elektrisk fyrlampa. De drivs idag med solpanel och har batteri som sekundär energikälla. Tekniskt och
utseendemässigt är de mycket lika; ca 7 m höga betongtorn, vita,
med åttakantiga lanterniner.
Ledfyren
i hamninloppet har en fyrlykta på stolpe. Den anlades 1955 och finns
nämnd som fyren Visingsborg hos Svenska Fyrsällskapet. Mer
information finns inte dokumenterad, inte heller hos Sjöfartsverket.
Bilder 1-a raden norra udden
Bilder 2-a raden södra udden
Bilder 3-e raden hamninloppet
Desto
mer information kan man finna* om den flygfyr som inte längre finns. Därför ges här en utförligare redogörelse.
Under
1930-talet och efter 2-a världskriget förekom nattpostflygningar
från Helsingfors via Stockholm och ner över Sverige, över Danmark
och vidare söderut samt från Oslo via Göteborg och söderut. För
att kunna genomföra dessa var man tvungen att nattetid leda
flygningarna rätt och man byggde då nattfyrar. På Visingsö
byggdes en sådan, flygfyr 112, på södra delen av södra
gravfältet. Det enda som finns kvar idag är 4 markfundament. Enligt
Gulli Linder, Visingsö, var det smeden Axel Gustavsson, som i slutet
av 1950-talet tog hand om järnmasten när den revs. Flygfyr 111
fanns i Hästholmen och nr 113 på Ekeberg, Jönköping.
Flygfältet
på norra delen av Visingsö anlades som hjälplandningsfält på
1930-talet och förvaltas idag av Jönköpings flygklubb.
Ur Grenna Tidning 6 februari 1934: ”Under innevarande års nattpostflygningar på luftfartsleden Stockholm - Malmö, vilken beräknas taga sin början den 1 maj och pågå till 1 okt. har luftfartsmyndigheten för avsikt att på prov uppsätta en flygfyr på Visingsö. Myndigheten anhåller nu hos lotsstyrelsen om godkännande att en dylik fyr måtte få hållas tänd under nämnda tid. Fyrens ljuskaraktär d.v.s. blänkarna och mörkperiodens varaktighet är ej definitivt fastställd, men det är avsett, att fyrens ljus skall bli roterande och elektriskt. Dessutom kommer fyren att förses med dubbelsidigt linssystem och fram- och återgående vridningsrörelse. Fyren kommer sålunda inom en vinkel av 20 gr. i flygledens riktning att ge blänkar var femte sek. Den ifrågasatta ljuskaraktären hör ej till de slag av lyskaraktärer, vilka av lotsstyrelsen angivits såsom lämpliga för flygfyrar synliga från sjön, men med hänsyn till de svaga sjöfyrar, som finnas vid Vättern, torde en förväxling med flygfyren, vilken beräknats komma att ha en ljusstyrka av cirka 1,900,000 Hefnerljus, vara uteslutet, framhåller myndigheten. Härtill torde även bidraga fyrapparatens höjd över Vätterns medelvatten, vilken är c:a 55 meter samt ljusets elevation av omkring 3 gr.”
Ur
Grenna Tidning 18 maj 1934: ”Den nya flygfyren på Visingsö
tändes i tisdags kväll efter att under lördagens lopp ha
uppmonterats och avprovats. Samtidigt tändes liknande fyrar i
Perstorp i norra Skåne, i Gökatorp, Markaryd, Värnamo och Byarum.
Fyren är en »oscillerande routfyr» och har konstruerats vid
Aga-verken.Fyren roterar ett helt varv på 10 sekunder, men som den är
dubbelverkande, sveper den sin ljuskägla, som är så obetydlig
konisk, att den egentligen bör kallas strålknippe, med endast fem
sekunders mellanrum runt horisonten. Det geniala i konstruktionen är
emellertid, att fyren vid kringvridningen utför en oscillerande
svängning inom 3 à 4 graders vinkel och alltså utsänder 3 tätt
på varandra följande tändningar i farledens riktning istället för
en tändning i sidled. Flygaren kan alltså avgöra, om han befinner
sig i farleden eller ej. Han kan genom att avläsa tidsintervallerna
mellan de tre tändningarna till och med avgöra, om han befinner sig
till höger eller till vänster om den exakta mittlinjen i farleden. Fyren matas ej med gas utan med elektrisk ström. Ljusstyrkan är 1.8
miljoner till 2 miljoner normalljus.”
Platsen
för flygfyren på södra gravfältet. De tre stagfundamenten och fyrfundamentet i mitten finns fortfarande kvar.
Fyrmasten
på Ekeberg, Jönköping. Flygfyren på Visingsö kan ha sett ut så
här. (Gammalt foto: via Lennart Lindberg)
En sådan här fyrstrålkastare stod högst upp och spred ljus. Finns idag på Jönköping Airport. (Foto: Jonny Snell)
* Källa: http://www.justus2.se/flyg/flygfyrar/fyr112/fyr112.htm
Visingsö 2017
Mats Svensson text och foto






















