Notdragning är en fiskemetod, som praktiserats i många hundra år på flera sk raster, dvs landremsor, mellan berget och Vättern längs Östra Vätterbranterna samt på Visingsö. Ordet ”raster” kan ha sitt utsprung i att det var här som Visingsöbor rastade, dvs hade sina djur på bete på fastlandet. Ordet ”rast” står dock för mager sandig jord eller grusig mark.

På dessa raster hade en eller flera byar gemensamt ägda notdragningsplatser, sk notadrätter. Från Gränna till Jönköping har man lokaliserat 24 st. På Visingsö fanns bl.a följande notadrätter: Sandudden, Erstadviken, Vrixlösa 2 st, Visingsborg 3 st, Husgärde och Stigby.

Informationen till denna artikel är hämtad från skriften ”Notbok – om notfiske och notadrätter vid Östra Vätterbranterna”. Den är ett samarbete inom Biosfärområde Östra Vätterbranterna, Ölmstad Hembygdsförening och Jönköpings kommun med stöd från Vätternvårdsförbundet. Följande citat ur denna skrift förklarar hur fisket går till.

”För att genomföra notfiske behöver man vara två eller tre personer. Fiskeredskapet är noten som är ett nät format som en strut, två nätarmar, två rep och två linor. Noten fästs i två notrullar på land. Först fästs ena linan i den ena notrullen som placeras i en vindstol på land. Man lägger hela noten i båten och ror rakt ut på sjön och släpper i lina och rep, som är fästade i varandra, allt eftersom. Fästet mellan rep och nätarm utgör ´hörn´ där man ändrar riktning och ror parallellt med stranden.

Nu släpps nätarm, nätstrut och den andra nätarmen i vattnet. Vid nästa ´hörn´ som bildas av den andra nätarmen och repet så vänder man och ror inåt land med resten av rep och lina. Nu fästes den andra linan i notarulle nummer två och läggs i den andra vindstolen.

Arbetet med att dra in noten startas direkt. På de båda vindstolarna sitter en vev och det ska vara en person vid varje som i jämn takt vevar in noten. Först linan och när den övergår till rep får man övergå till att dra i repet för hand.”

Fångstens storlek varierade förstås och det var för det mesta ett hårt arbete. Det skedde oftast om nätterna så mörker och strömt vatten gjorde det inte lätt. Ett annat vanligt problem var att näten fastnade i kantiga stenar på bottnen.

Den idag enda kända användbara noten på Visingsö ägs av Lars Roempke i Erstad. En nyfiken styrelse blev inbjuden av familjen att delta i ett notfiske. Följande bilder visar vad som hände i Erstadviken en varm kväll i juli 2014.

Mats Svensson  text och foto 2014